Isa & Puck – mina följeslagare

Det har blivit några sökträningar för lille Puck nu. Tycker att han sköter sig väldigt bra! Tyvärr har vi haft väldigt dåligt med vind alla gånger vilket gör att våra enkla vindövningar inte alltid blir så enkla. Senast stod Puck bredvid figgen utan att känna den med nosen. Men när han får in vittring så jobbar han bra. Han är verkligen en tacksam grabb att jobba med, tycker att allt är roligt!

Hemma har vi börjat med markeringsträningar. Har en tydlig bild över hur jag vill att markeringen ska se ut, tack vare den trevliga sökgruppen Håller på med delmomenten och baklängeskedjar lite smått. Puck får sitta i utgångsposition, spontant ta rullen, lämna rullen på ”tack” och sedan gå till skål eller person med godis. Har även testat att ha Puck framför mig, låta honom gripa rullen från mig, vända in i utgångsposition, släppa rullen på tack och gå till skål eller person med godis. Allt funkar fint!

Blir ständigt imponerad över hur snabblärd grabben är!

Delmomentet att röra sig med något i munnen måste jag lägga ner lite mer energi på, nu kan det komma omtag. Det vill jag INTE ha.

Har varit ledig i två dagar så jag och hundarna har tagit oss ut i spårskogen två dagar i rad Gårdagens spår för Puck blev verkligen ett fulspår. Spretigt, ofokuserat, långsamt och vingligt. Även om jag inte är helt nöjd med själva spårbiten så är jag toknöjd med pinnjobbet! För första gången fick Puck även en naturpinne i spåret. Inga problem alls Han blir dessutom allt duktigare på att komma in med pinnarna även om han ofta spottar ut dom framför mig innan jag hinner ta dom.

Hade mobilen med och här är fulspåret: Spåret som jag la det, ca 350 meter, 4+slut

Pucks spår! Bilden talar för sig själv…

Till Pucks försvar så måste jag erkänna att även Isa var väldigt spretig i sitt spår med. Kan inte hitta någon anledning till varför spåret skulle vara svårt. Tyckte det var behaglig temperatur ute och inte så blåsigt heller. Fast det är såklart omöjligt att veta vilka svårigheter hundarna stöter på.

Inför dagens spår så hade jag lagt upp en plan för att få Puck att gå mer noga i spåret. Först så sprutade jag lite kattmatsvatten på några ställen i spåret. Pytte-pytte lite, bara några små droppar. Tanken var att doften skulle vara förstärkande. Sen så fick Puck ta en ordentlig promenad före spåret och springa av sig. Ingen vila efter promenaden utan direkt på spåret. Verkar ha funkat bra för dagens spår blev ett finspår!

Spåret, ca 300 meter, 3+ slut. Den där konstiga spetsen  början är något knas med programmet. Stod still en stund och kollade på ett gäng fjärilar.

Pucks spår

Jag är jättenöjd med dagens spår. Puck gick snyggt och säkert i spåret. Han nosade ganska intensivt i första kattmatsfläcken men lämnade den snabbt. Tempot var bättre än någonsin! Spåret gick även över ett mycket grusigt parti med stenhällar och utan vegetation, inga problem alls. Pinnarna markerades fint, utom en som han slarvade med. Han kom en aning ur spår sista 20 metrarna, men jobbade sig in och hittade slutpinnen ändå

En av alla de fjärilar som jag mötte i skogen

Här börjar Pucks spår

Gullungarna som inte vill vara med på bild idag

Undrar hur länge den här har suttit i skogen?

Ett onödigt äventyr blev det i spårskogen igår. Tanken var god men kort. Som vanligt Puck skulle få ett spår, ca 500 meter. Thats it. Mer än så planerade jag inte.

Jahapp, åkte mot Grössjön. Bekvämt att spåra nära och så hade jag tänkt åka och handla medan spåret låg. Stället jag först tänkt ut längs skogsvägen var upptaget av bärplockare. Ingen fara, jag fick ta det lite jobbigare området att lägga spåret i. Marken är rätt ojämn, både hålig och stenig. Allt dessutom täckt med ris och mossa så man luras lite. En snubbelskog, men nog finns det värre. Något händer när jag lägger spåret. Har GPSn påslagen på telefonen och kollar noga av spårlängden (det var ju det ända jag planerat). Vid ca 350 meter börjar jag jobba in spåret mot vägen igen. Trodde jag. Snubblar och snavar vidare. Skogen blev allt tätare och snårigare. Myggen hade flockats i hundratals. Tog fram GPSn och till min stora förvåning ser jag att den har ritat ut att riktningen jag går är mot Yttertavle. HELT och då menar jag HELT åt fel håll!!! ”Varför blir jag inte förvånad” fick jag höra efteråt av elaka tungor Men JAG blev förvånad! Trodde faktiskt att någon drev med mig. Så fel kunde jag väl inte ha gått. Nog för att jag knappast är känd för mitt lokalsinne. Men i skogen brukar jag hitta förvånansvärt bra. Men jag hade tappat all känsla för riktning.

Nåväl, efter ca 550 meter bestämmer jag mig för att lägga spårslutet. Har sedan en kort stunds konversation med GPSn, provar att gå åt olika riktningar. Hittar tillslut vad apparaten menar är rätt håll, får gå en liten avstickare för att inte gå över mitt eget spår. Hade lyckats komma in bakom det… Efter mycket stånk, stön och tvivel på att jag någonsin skulle komma ut ur skogen ser jag helt plötsligt bilen glänsa genom snåret. Lycka!!!

När det senare är dags att ta spåret så gör jag nästa misstag. Jag tar med mig båda hundarna. Har ni hört något så dumt?! Tanken var även här god men kort. Puck skulle få spåra första delen medan Isa skulle gå i midjekopplet. Sedan skulle Isa få spåra irret tillbaks till bilen. Lättare sagt än gjort kan jag lova. Isa var inte alls villig att gå lugnt kopplad vid min midja i ett spår! Hur kunde jag tro något så befängt?! Labben kastade sig än hit, än dit, drog som besatt och vi blev osams mer än en gång. Linan trasslade och fastnade runt mig, runt det extra kopplet, kring magväskan, runt Isa, runt träd, runt Puck och  i sly. Isa och jag gick på var sin sida av träden och fastnade med kopplet. Jag snavade på stenar och gropar och försökte parera för att inte falla medan Isa ryckte mig åt andra hållet, vrickade foten ett antal gånger. Isa klämde magväskan med sina ryck i midjebältet så att belönings-kattmaten pressades ur sin förpackning och blandade sig med övriga innehållet. Mysigt. Inte. Det minsta jag hade koll på var Puck någonstans där framme i linan. Men grabben jobbade på och för första gången APPORTERADE han FÖRSTA pinnen!!!  UTAN ATT GRÄVA!!! Fick med handen skopa upp kattmat ur botten på magväskan och belöna honom, men det gjorde jag med glädje! Jättenöjd med Pucks insats! Han var verkligen en GuldPuck! En missad pinne känns som en petitess!

När spårslutet var markerat så var det dags att byta hundar och försöka hitta tillbaks till bilen. Hade jag upplevt trassel innan så var det bara början visade det sig. Isa håller ett litet annorlunda tempo i spåret än vad lillebror gör. Dessutom var den delen den längsta, jobbigaste och tätaste. Höll krampaktigt i linan och ett stadigt grepp om Puck (så vi skulle gå samma väg och inte fastna med kopplet på varsin sida av träden) sen plöjde vi genom ris, sly och grenar med ett ständigt brakande. Hade ingen hand över att hålla undan grenar från ansiktet. Det var bara att blunda och gå. Sen hände det såklart. Puck fastnar illa i spårlinan. Bromsar den allt vad jag kan, ropar åt Isa att stanna, lyfter upp Puck stackarn och nystar ut honom så snabbt jag kan. Linan bränner rätt bra och är riktigt obehaglig. Fastnar den så där kan tråkiga skador uppstå. Fy Medan jag kollar att Pucken är helt oskadd försvinner Isa. Det tar inte mer än några sekunder allting. Där står jag. Svetten lackar, pinnar och ris överallt, rivsår, en vrickad fot, en überglad kelpie och har ingen aning om vart jag är. Ingen GPS med heller. Isa puts väck. Ser henne inte, hör henne inte. Ropar och vrålar tillslut så högt att halva Umeå måste ha hört mig. Isa återvänder, irriterad över att jag avbrutit henne. Att jag hade kunnat låta Puck spåra hem oss fann inte i tanken just då. Var bara totalt lost utan Isa.

En halv hjärtinfarkt senare så kom till efter mycket om och men tillbaks till bilen. Hann misströsta både en och två gånger. Trodde Isa bytt spår och gått efter en bärplockare istället, men tänkte sen att de har nog också gått ut till vägen tillslut. Men det var mitt vilsna spår hon gått hela tiden. Benen var som gelé, pulsen nära max, våt av svett och totalt sönderbiten av mygg… Det var det jobbigaste spår jag någonsin gått! Kommer aldrig ta med mig båda hundarna i spåret igen om jag inte har med mig en hundhållare!

Jag hade tänkt skriva tidigare om hur sökträningen gick, men jag har inte tagit mig tid eller ork. Har blivit väldigt slarvig på sista tiden gällande att föra någon som helst form av träningsdagbok. Tidigare har jag i alla fall fört anteckningar i vår träningslogg. Måste komma på ett sätt att få in det på rutin. Ett fint flikblock kanske? Så jag har olika flikar för olika träningar? Ska fundera vidare på saken.

Sökträningen då? Jodå, vi har hunnit vara ute med sökgänget två gånger nu. Ett trevligt gäng! Puck har såklart bara fått nybörjarövningar i form av vindövningar i koppel. Fast såklart, så mycket vind har vi inte haft någon av gångerna. Helt kvavt och vindstilla. Typiskt. Men oavsett om Puck tagit sig fram med hjälp av nosen eller synen (eller troligast en kombination av båda) så har han haft en skoj stund i skogen. Det är det viktigaste Vid det andra träningstillfället gjorde han i alla fall en klockren vindmarkering. Riktigt skoj att se då han var otroligt tydlig! Nu hoppas vi på att vi får vara mer fler gånger och att vi då får lite vind att jobba med

Igår var vi ute och spårade också tillsammans med Erica och Maria som båda har pudlar. Vi var ute i skogen till tio på kvällen, härligt med så här ljusa sommarkvällar! Puck fick ett 280 meter spår med 2+slut. Lite slams som bitande i grenar och en rusning (där vi kom ut på en myr) annars tycker jag att han skötte sig jättefint. Första pinnen grävde han på och tog inte upp förens jag varit där och pekat på den. De två andra kom han faktiskt med!!! Det tar sig!

Isa fick ett väldigt enkelt kort spår på 180 meter, 2+slut även där. Lånade ut Isa till Maria som är nybörjare på spår. Riktigt skoj att gå med och se Isa gå med någon annan Isa är en ganska mattebunden hund men har inga som helst problem att jobba med den som har en stor godispåse att bjuda från Spåret var såklart inga som helst problem och pinnarna apporterades in med en härlig fart! Måste då säga att Isa är jäkligt snygg att se i spåret! Tydlig, trygg och snabb. Mattes stjärna!

Lite lydnadsträning blir det såklart med mellan varven. Puck har lite jobbigt med uthålligheten så det blir rätt korta pass, det är nog både omognad och värmen. Fot och apportering är det som stått på agendan. Är toknöjd med fotgåendet! Det håller bara korta sträckor än och det är mycket kvar att jobba på. Men damn så snyggt det är där det funkar! Apporteringen har jag bestämt mig att backa lite på och ändra några småsaker. Vill ha ett hårdare grepp och ska jobba in själva hållandet bättre innan vi fortsätter med fart in träningen. Apporteringen är ett moment som måste funka perfekt då det ger väldigt många poäng både inom lydnaden och brukset – träapport, metallapport, tungapport, hoppapport, hopp-metallapport, vittringsapport och uppletande. Många apport blir det….

Isa är ömsom vin ömsom vatten att träna. Vissa dagar är hon så jävla bra att jag bara vill anmäla oss till en tävling och köra. Nästa gång så strular det mesta och allt ser spretigt ut. Samma härliga glädje i varje träningspass är det i alla fall

I tisdags bar det av ut till spårskogen igen, denna gång tillsammans med Ulrika och Emma. Riktigt trevligt! Jag hade självklart klätt mig efter sommarvärmen och kom i jeans och t-shirt. Han inte ens komma fram till spårplatsen innan himlen öppnade sig. Några kortare stunder av uppehåll, men annars regnade det hela tiden. Jodå, jag blev både blöt och kall. Men vad gör det? Spåra är kul! Medan spåren fick ligga till sig så körde vi lite uppletande med hundarna. Puck fick vänta i bilen och Isa var själaglad att hon var utvald Älskade tanten. En kanske 10 meter bred korridor och 6 föremål. Isa gick tillbaks till sina gamla fasoner att byta föremål. Själva sökandet är så roligt för henne, att komma in med föremålen är överreklamerat   Nåja, alla föremålen kom in tillslut. Hon tappade farten i slutet men jobbade helt ok

Puck fick komma först ut och spåra. Det hade då regnat en bra stund och vi fick spåra i regn. Spåret var tydligen jättesvårt. Vi har spårat efter regn förut, men det här var nog första spåret i regn. Puck stannade upp flera gånger, bet i grenar, grävde, rusade runt och höll på. Lilla övertända hjärnan orkade inte riktigt. Fick hjälpa honom på ett ställe och tillslut kom vi igenom spåret. En pinne missad, den kom efter vinkeln där vi hamnade ur spår en bit. De andra markerade han helt ok, plockade faktiskt upp dem efter lite grävande på pinnen a´la Puck Sista delen av spåret gick helt strålande! Det var som om han kommit in i rätt ”mode” och slagit igång spårhjärnan på riktigt. Testade att köra gps-en på spåret. Vet inte hur exakt den är. Men det är kul att jämföra bilderna. Nu är de tyvärr inte i samma skala. Dessutom glömde jag stänga av gps-en när spåret var slut, men jag tycker ändå man kan se rätt bra. Undrar om det finns bättre program att köra med? Här har jag använt Runkeeper. Vore skoj om man kunde rita i samma karta

Spåret som jag la det, 30o meter 3+slut

Spåret som Puck gick

Isa fick också ett spår. Hon kastade sig fram i spåret som vanligt, vilken glädje hon har!   Märktes även på henne att det var ovanligt svårt idag. Alla hundarna fick jobba på i sina spår. Isa är så härlig att spåra med! Fullkomligt njuter av att gå i linan bakom henne. Missade att använda gps-en när jag la hennes spår, men slog i gång den när vi gick det.

Isa spårar, 400 meter, 4+slut

När jag la Isas spår hade jag noll koll, bara traskade fram i skogen och så fick det bli vad det blev. Det oplanerade spåret plus mitt rätt dåliga minne gör det väldigt intressant att gå med Isa sen. Jag har oftast ingen aning om hur jag har gått Lite kul att få se en bild på hur det blev

I morgon ska jag och Puck testa något nytt för honom. Vi ska hoppa in som sommarvikarier i en sökgrupp. Ska bli jätteskoj! Har en liten magkänsla som säger att Puck är som klippt och skuren för att vara en sök-hund. Nu kommer det såklart bara bli några bäbis-övningar för grabben, men det ska bli väldigt spännande att se hur det går

Med dubbel bemärkelse!
Grabben verkar äntligen komma tillbaks till sin rätta energinivå. Idag har han vallat kattstackarna och hållit dem i ett hörn i sovrummet, jag får nog muta dem med lyxmat senare… Annars förlåter de mig väl aldrig för att jag släpade hem den här odågan Puck har också tagit några rejs inomhus och varit allmänt kelp-isk – alltså skällande studsat mellan golv och väggar i ren glädjeyra Han ska hållas i vila minst en vecka till. Men det värmer mitt hjärta att se att han börjar må bättre

Han är också i gasen bokstavligt talat. Vet inte om det är nya fodret eller medicinen han går på. Jäklar vad grabben kan lägga smygare! De luktar knappast blomsteräng heller! Självklart förgyller han stunderna på kvällarna när vi fikar och ser film. Då ligger han under soffbordet och släpper av några riktigt gifta rökare! Han kan lägga av ljudliga brakar med. Som i morse när han stod och tömde blåsan med sådant tryck att både Isa och jag fick kasta oss undan. Då passade han på att klämma ett par rejäla brakskitar med Han har äkta grabbig charm! Min härliga GuldPuck!

Idag är semestern över. Det går fort när man har roligt! Men sista semesterdagen blev kanske inte riktigt som jag önskade. Vi började med ett veterinärbesök för Puck. Han har sedan MH:t varit aningen slö (till och från) och har harklat sig lite ibland. Han har fått vila men det har inte blivit bättre. Det är tonsillerna som spökar igen, precis som jag misstänkte. Han har (vad vi vet) aldrig haft feber och är bara lindrigt inflammerad. Blodanalysen visade inget större påslag på infektion heller. Lite piller som komplement till den strikta koppelvilan ska väl göra susen. Fick träffa en ny veterinär för oss, hon var jätteduktig och vi slapp droga ned lille Pucken för undersökningen Dessutom var hon ett proffs på blodprovstagning. Snabbt, pip-fritt och inte ett rakat hårstrå! Henne ser vi inte gärna igen, men om vi måste dit hoppas jag på att det är just hon som har tid för oss

Förmiddagen hos veterinären blev inte så tokig ändå även om det såklart inte är skoj att Puck har hals-trassel igen. Eftermiddagen tillbringades till stor del i telefon för att reda ut diverse jobbtrassel. Vill inte dra upp hela storyn här, ni ska få slippa den. Men jag var INTE glad!

I måndags hade vi klickerträningsträff med Camilla som vi bor granne med. Vi träffas lite då och då och hjälper varandra, dricker te och pratar hund, jättekul! Lite extra skoj är att hon har borzoi av alla raser Puck fick träna på apporteringen och var en riktigt duktig Puck! Isa fick köra lite planlöst och var överlycklig! Hon är väldigt rolig att köra med. När jag inte har planerat träningen tar hon över och bestämmer sig för att byta moment mitt i smeten Isa älskar att styra över träningen och jag låter henne hålla på nu när vi tränar för glädje och aktivering.

Nu blir det som sagt en period med tråkig koppelvila. Planen är att gå lite korta spår och mest förbättra jobbet med spårapporterna. Sen ska vi såklart träna lite stillsammare lydnad. Ingångarna med apport börjar ta form, så där ska vi slipa vidare Sen är det bara se fram mot aktivare tider och nästa semester! Vi har nästan två veckor till i början av september

Semestern går fort när man har roligt. Nu är vi hemma i Umeå igen och njuter av våra sista lediga dagar. Det står massor på ”att göra-listan” men det är ibland lite svårt att få baken ur den berömda vagnen. Men lite har vi fixat med i alla fall

Hela vistelsen nere hos familjen har varit underbar, önskar som alltid att jag hade mer ledig tid där. Sista dagen i Uppland blev en supertrevlig hund-dag. Först var vi ute i spårskogen. Hade sällskap av en ny bekantskap och hennes bullmastiff, samt av husse och en kompis. Kul! Medan spåren låg till sig åkte vi till det lilla brukssamhället Harg och fikade riktigt lyxfika. Tunnbrödmackor med fyllda med massa gotta och härliga wienerbröd med jordgubbar! Inte illa!

Bullmastiffen Stella och Isa fick ett varsitt viltspår (rådjur) som de tog utan problem. Isa har aldrig gått på rådjur förut och sedan 2005 har vi kanske gått 3 viltspår? Men det var såklart inga problem för min stjärna Men som vanligt var hon för het och sprang förbi nosen ett par gånger, låter henne gå på och så får hon lösa allt själv. Stella är nybörjare och var riktigt trevlig att se i spåret!

Puck fick ett kort spår, kanske 200 meter, med 2 + slut. Vi har haft ett spåruppehåll så jag var lite osäker på hur det skulle gå, dessutom var det som sagt väldigt varmt, luften stod still och dallrade mellan träden. Spårstarten brukar ta tid för grabben, och sedan brukar han behöva en startsträcka innan han kommer igång. Men den här gången gick det snabbare. Han startade ganska fort och var igång i spåret på en gång. Bra! Han spårar med stor noggrannhet, tar varje fotavtryck och är därför ganska långsam i spåret. På ett ställe hade jag gått över ett traktorspår och där kom han ur spårkärnan en liten bit. Puck jobbade sig metodiskt över och när han nådde spåret igen så vände han och bakspårade de två-tre meter han missat, för att sedan själv vända och fortsätta i rätt riktning. Alla pinnar markerades Ska bara få till att grabben apporterar pinnarna med. Första grävde han på (som vanligt), väntade ut honom lite men han tog aldrig i den. Den andra lyfte han upp. Slutpinnen tog han själv och vände in mot mig med Inga avlämningar, men men. Jättenöjd! Det gick bättre än vad jag vågade hoppas på. Att vi hade tre personer som gick med stördes han inte alls av. Fast han har aldrig varit störningskänslig i spåret

På kvällen åt vi grill-middag tillsammans. Puck blev lite kär i Stella och flörtade ordentligt. Håller med honom att hon var stilig, men förklarade för Pucken att det nog inte finns någon som skulle vara intresserad av en ”kelpmastiff”

Njuter för fullt av semestern även om vädret inte alltid varit på vår sida. Umgås med familj och vänner och har det bra. I helgen tog jag och Puck en tripp ned till Örebro och inkvarterade oss på Tullarbackens hos Pia. Tack Pia! Bästa semesterdagen enligt Puck. Jäklar så skoj han hade. Lekte så det stod härliga till med alla hundar där. Kanske blev det för mycket av det goda? För dagen efter, dagen MH så var inte Puck riktigt med. Han var trött och lite hängig. Han fick vila vidare i bilen men när det var dags för honom att gå så var han fortfarande inte sitt riktiga jag. Det visade sig tyvärr mest i leken tyckte jag, han lekte, men det var lite halvhjärtat. På det stora hela gav han ett trevligt intryck, men utan det där trycket som jag anser att han har. Efter MH:t fick han vänta i bilen medan jag kikade vidare på syskonen. Ett väldigt jämt och trevlig gäng! När jag såg till Puck nästa gång så hade han kräkts en REJÄL hög i bilen Tröttheten hängde kvar, tycker fortfarande att han är aningen mer dämpad än normalt. Han började även hosta, tror att han har trassel med halsmandlarna igen.

Jag måste erkänna att jag kände mig lite besviken efter Pucks MH även om jag inte är missnöjd. Han såg så trött ut och jag undrar såklart hur mycket det faktiskt påverkade. Det är såklart möjligt att kryssen hade hamnat i samma rutor ändå, vilket hade varit helt ok. Men det som var tråkigt var att jag inte kände igen min hund. Allt finns fångat på film, jag ska bara lära mig hur man gör så kan jag lägga ut filmen sen. Men här är siffrorna:

1a. Kontakt, hälsning – 4
1b. Kontakt, samarbete – 4
1c. Kontakt, hantering – 3

2a. Lek 1, leklust – 4
2b. Lek 1, gripande – 3
2c. Lek 1, dragkamp – 2

3a. Förföljande – 4 (båda gångerna)
3b. Gripande – 2 (båda gångerna)

4. Aktivitet – 4

5a. Avståndslek, intresse – 3
5b. Avståndslek, hot/agg. – 1
5c. Avståndslek, nyfikenhet – 5
5d. Avståndslek, leklust – 3
5e. Avståndslek, samarbete – 4

6a. Överraskning, rädsla – 2
6b. Övverraskning, hot/agg. – 2
6c. Överraskning, nyfikenhet – 2
6d. Överraskning, kvarstående rädsla – 1
6e. Överraskning, kvarstående intresse – 1

7a. Ljudkänslighet, rädsla – 3
7b. Ljudkänslighet, nyfikenhet – 5
7c. Ljudkänslighet, kvarstående rädsla – 1
7d. Ljudkänslighet, kvarstående intresse – 1

8a. Spöken, hot/agg. – 2
8b. Spöken, kontroll – 4
8c. Spöken, rädsla – 3
8d. Spöken, nyfikenhet – 2
8e. Spöken, kontakt – 3

9a. Lek 2, leklust – 4
9b. Lek 2, gripande – 2

10. Skott – 1