Bender
2007-03-29 - 2008-07-14


Det är svårt att välja bland alla ord när jag ska skriva om Bender. Han lämnade oss på tok för ung och lämnade ett stort hål efter sig. Bender var en liten kattkille med en enorm personlighet. Han var pratsam och hade de mest söta läten en katt kan ha. Han kuttrade, puttrade och tjattrade men jamade så gott som aldrig. Tidigt märkte vi att Bender levde upp till sitt namn, han var lika tjuvaktig som karaktären han fått sitt namn efter. Bender stal allt som glittrade. Sin skattgömma hade han i en prasseltunnel. Bland annat stal han en digitalkamera och min mors vigselring. Roligaste stölden var nog en på tok för stor pastaslev som inte gick in i tunneln. Han nopade den helt fräckt när jag lagade mat och sprang sen med sleven i munnen likt en hund med ett ben till sin gömma men där tog det tvärnit. Har tidigare aldrig sett en katt som kunde skratta så som vår Bender. Han skrattade med hela kroppen åt sina egna hyss. En kille med humor.

Bender var husses katt. Även om han såklart gillade sin matte med. Varje natt sov Bender sked med sin älskade husse. Micke var tvungen att ligga på sin högra sida, vänd mot mitten av sängen och göra plats åt Bender. Hade Micke somnat på "fel" sida så stod Bender på husse och trampade och kuttrade tills husse vände sig rätt. Jag försökte ofta erbjuda en plats hos mig för att låta husse sova. Bender kom gärna, gav mig lite uppmärksamhet men återvände sen till sin husse. Det var där han hörde hemma. När Bender sen blev sjuk slutade han komma. Tror han hade ont och var orolig i kroppen. Han var så svag och matt. Två veckor kämade vi för Bender, men vår kamp var dömd att misslyckas. Sista natten kom Bender och la sig hos sin husse igen. Vi vill tro att det var hans sätt att ta farväl.

Bender rörde vid våra hjärtan. Vi är så glada att vi fick ha honom till låns och lära känna honom under den alldeles för korta tiden vi fick. Han är för evigt saknad.

Namn: S*Chop Suey's Jinx Bender
Ras:Norsk skogkatt, svartsmoke
(foto Pia Skotare)




Moa
1998-12-12 - 2003-11-24


Moa, solstrålen, Mos-gos... kärt barn har många namn. Och kär det var hon verkligen! Denna gula skönhet kom till mig som omplacering i april 2002. Hon hade då en ganska trasslig bakgrund med flera hem bakom sig. Med arbete, kärlek och träning utvecklades Moa till en trygg, stabil och härlig hund. Vi fick många många glada minnen tillsammans med Moa, men alldeles för få dagar. Ett koreanskt ordspråk lyder: "en människa ska i sitt liv genomgå tiotusen stunder av glädje och tiotusen stunder av sorg". Detta fick vi tillsammans med Moa.

Istället för att skörda frukterna av allt arbete så fick Moa den eviga vilan. Hon blev svårt halt och röntgen gav henne det obarmhärtiga svaret: HD E med måttliga benpålagringar. Våra önskningar och ansträngningar till trots så gick det inte åt det håll vi ville. Livsglädjen slocknade i Moas ögon, och det var dags att ta ett alldeles för tidigt farväl.

Det här är mitt absoluta favorit foto på Moa.

Jag kommer alltid att minnas Moa, hon finns för alltid i mitt hjärta. Hon fattas mig något enormt.

Namn: Moa
Ras: blandras, schäfer / labrador retriever
Läs mer om vår tid med Moa här
Läs mer om HD här





Belle
1985-05-08 - 1997-10-13


Belle var en blyg liten mellanpudeltik som kom till oss då hon var tre år gammal. Tanken var att hon skulle bli min hund, men Belle hade bara en person i ögonen: min pappa. Hon följde honom vart han än gick. Här ligger Belle och gosar med katten Filippa. De två hade en hel del hyss för sig. Exempelvis så kunde Filippa hoppa upp på köksbänken och knuffa ner köttfärspaketet som låg och tinade till middagen. Belle bet sönder förpackningen och sen firade de sin fångst med att kalasa köttfärs tillsammans. Belle hade en förkärlek att bita sönder saker. Min gosedjursamling som från början var ganska imponerande magrade snabbt med Belle i huset. Med Belle fick jag mina första och sista erfarenheter av "pudelfrisering". De gånger jag försökte mig på att klippa henne slutade hon som oftast renrakad. I bästa fall fick hon behålla lite hår på huvudet och svansen så att hon i alla fall såg ut som en pudel ;).
Vi fick nästan tio år tillsammans med denna busiga lilla hund.

Namn: ViviHills Atlantic Belle - till vardags Belle
Ras: Mellanpudel, svart





Ruffa
1977 - 1985


Ruffa fanns redan i familjen när jag kom. Bilden är tagen av pappa på en skogspromenad. Den lilla flickan med liljekonvaljer i handen är jag. Söt redan då *ler* Min hästtokiga syster lekte ofta hundhoppning hemma i trädgården, något som Ruffa verkade uppskatta. Kanske hade hon varit en duktig agility hund om sporten hade varit så stor då som den är idag. Jag har många glada minnen av Ruffa. Minns att hon var en ganska busig hund. En sak jag kommer ihåg starkt, är den gången hon helt fräckt stal min vaniljstrut som mamma gjort åt mig. Jag gömde glassen bakom ryggen för att Ruffa inte skulle ta den, men Ruffa tog den med enkelhet "som att stjäla godis från ett barn"... Vilket hon ju också gjorde.
Min saknad efter henne var enorm då hon försvann.

Namn: Ragtime Swedish Cocktail - till vardags Ruffa
Ras: Airedaleterrier


Tillbaks