Spår!!!

Vågar inte ens tänka på hur längesen det var hundarna fick spåra. Det är så mycket svårare att hinna ut nu på hösten då mörkret kommer allt tidigare om kvällarna. Att spåra på en arbetsdag funkar helt enkelt inte längre och de lediga dagarna har varit uppbokade med annat. Idag kom vi äntligen ut i spårskogen!

Isa och Puck fick ett varsitt spår på ca 350 meter, båda med 4 + slut. Liggtid på ca 1,5 timme. Pucks spår var utan några direkta svårigheter, en passage över en stig och en gömd pinne. Isas spår började på hårt underlag och bjöd där även svårigheter som spetsvinkel och spårapport.

Damerna först
Isa började lika hetsigt som vanligt, fick bromsa henne rejält för att hon inte skulle springa förbi nosen. Hårda spår kräver som bekant mer noggrannhet då de inte håller lika mycket vittring. Inte så passande att spåra i räzer fart alltså Imponerande snabbt sansade sig tanten och spårade den svåra hårda biten som en dröm – säkert och effektivt! Både spetsvinkel och apport togs mycket snyggt! När spåret gick upp i skogen blev arbetet lite snabbare och slarvigare. En pinne missad. Tror faktiskt att hon dissade den, men jag såg inte så jag kan inte säkert veta. Pinnen innan tog hon nämligen och spårade vidare med, hon har som inte tid att lämna av dem. Spåret är ju sååååå viktigt! 3 + slut med hem och jag är riktigt nöjd med tanten ändå

Puck då?
Blev faktiskt riktigt förvånad över att se hur moget hans spårarbete blivit! Det kändes som att ha en vuxen hund att följa i linan! Visste inte riktigt vad jag skulle vänta mig då han inte fått spåra på så länge. Men arbetet imponerade stort! Snabbt, säkert, effektivt och ett jäkligt snyggt jobb med pinnarna! Om Puck hamnar lite utanför spårkärnan så jobbar han järnet för att komma in till pinnen. De missas INTE! Duktig grabb!!!

När vi är inne på sluttampen av spåret så händer något. Puck skriker till, flyger runt och hugger en gren. Stackarn hade fått den vassa grenen rätt in i örat Han blev riktigt besvärad, skakade på huvudet och kliade med tassen. Tittade men hittade varken sår eller märke. Puck försökte samlade ihop sig och jobba vidare, men stoppade upp för att skaka på huvudet och klia hela tiden. Sista apporten kom fin in ändå. Stjärnan! Bara stigövergången och slutet var kvar. Funderade på att bryta där, det kanske hade varit klokast? Men tänkte att ”vi kör vidare och ser vad som händer”. Pucken jobbade på men var väldigt störd av örat. Efter övergången så kom det en del slams, Puck grävde och högg mossa så det sprutade. Slutade bara för att skaka huvudet och klia. Tog en kort paus, 30 sekunder kanske, och sen jobbade han på och tog spårslutet mycket fint! Vilken hjälte! Behöver jag ens skriva att alla pinnarna kom med hem?